Inget ont anande går jag omkring i mina mysbyxor hela dagen, inte ens linser utan jag går omkring i mina sunkiga glasögon och och lurviga strumpor. Går till Jenny och snackar lite skit, tjejerna leker så bra... Hör ända upp till Jenny hur mitt råttbo tillika knarkarkvart ropar på mig.. KOm hem för helvete och fixa i ordning lite här hemma. Tvätten anfaller mig när jag öppnar dörren och disken vibrerar i sina ostadiga staplar. Ni vet, dom som blir när man travar små och stora tallrikar omvarandra och gärna lite matrester eller bestick mellan... Går hem, fixar lite och kör igång en deg för att baka lite bröd.. Då slår den mig... Maskindödens lieman kommer... mammas oranga gamla assistent från 1970 talet snurrar sin sista deg, med ett klick slutade den sina levnadsdagar... Hur värdigt är det? Ett klick liksom, den kunde ju åtminstone luktat lite bränt.. Brödet hann precis bli färdigt, så man kan ju säga att den kämpade in i det sista. Nu står den mjölig och dan nere i källaren väntandes på att få åka till tippen.
Hur fan ska jag nu kunna baka bröd????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar