..

När jag var typ 6 och ett halvt fick jag en lillasyster:) lycka ju, hade ju redan två bröder. Äntligen någon som ville leka med dockor med mig.... Hon fick heta Martina, ni kan ju bara gissa hur avvis jag var... Martina är ju jämnfört med Maria rena rama prinsessnamnet. Jag ville gärna ta hand om henne. En gång när mamma var i tvättstugan i trappen brevid passade jag på att klättra upp på en köksstol och byta blöja på henne på köksbänken, hur arg mamma blev då minns jag inte, men däremot minns jag hur arg hon blev den gången jag givetvis utan lov gick och bar på Martina och Roger lägger snavben för mig och jag tappar henne i golvet.... Hon blev arg på MIG!! Nu som mamma kan jag förstå rädslan som infinner sig, man ser inte riktigt klart och man blir arg istället, men just då kände jag mig väldigt orättvist behandlad:)

Jag ville gärna ta hand om min syster... En gång när hon var lite större så var vi i lekparken och gungade, jag kan ju säga att jag tröttnade bra mycket fortare än Martina. Hon ville inte gå hem, så jag sa till henne att om vi inte genast gick hem skulle krokodilerna komma och äta upp mamma. HAHAHAHA hon gick med hem:):)

När hon skulle ta kort på lekis, så fick jag göra henne fin (tyckte jag) Jag minns hur jag kammade hennes korta hår och tog på henne en röd klänning, tror den var i någon plysch eller något, med en STOR vit krage som man knäppte på över klänningen *ryser* Å så fin hon blev...

Det känns i tårkanalerna att hon ska flytta... Jag funderar på hur hon ska fixa det...
Ja min lillasyster kommer hon ju alltid vara, att hon fyller 25 i år förtränger jag.

Puss.